2 kg!

Det är mycket som händer i huvudet på mig. Det märks på natten. De tre senaste nätterna har jag vaknat, fast ändå inte riktigt vaknat och letat efter Charlie bakom kuddarna. Jag är övertygad att hon ligger där bakom och inte kan andas. Att jag har somnat ifrån henne. Jag rotar runt i mörkret bland sladdar och slangar i någon transliknande panik, men hittar ingen bebis. Efter ett tag kommer jag på att hon ligger där hon ska, inne i sin sal och blir övervakad. Jag somnar om.
Det är ett klassiskt stressymptom hos mig. Det är inte första gången, det är bara en ny scen. Men jag känner mig lite rubbad. 

Det har varit en bra dag. Vi började med att väga in oss på strax över 2 kg. Charlie har varit lugn och fin hela dagen med väldigt få dippar. Peppar, peppar. Vi får se när vi ska börja ha henne nattetid också. Det blir med skräckblandad förtjusning och förmodligen minimalt med sömn. Men jag vet ju var jag ska leta om jag tappar bort henne... 

/S 






Kommentarer:

1 Frida:

skriven

Wow vad stor hon börjar bli! Det där att vakna och leta efter ungen kan jag berätta att jag fortfarande håller på med ibland..

2 Denise:

skriven

Herre Gud va fin hon är Sofia! (Och va tyst det är på jobbet nu!)
//Denise

3 Denise:

skriven

Herre Gud va fin hon är Sofia! (Och va tyst det är på jobbet nu!)
//Denise

Kommentera här: