Morgonstund
Jag älskar våra morgonrutiner. Att de funkar är viktigast för mig just nu. Jag kommer ner i till henne vid halv åtta. Pratar lite med henne, låter henne vakna till. Hon är precis som sin pappa på morgonen. Seg i starten och vill gärna ligga och dra sig länge. Hon sträcker på hela kroppen, gäspar, kurar ihop sig och somnar om. Om och om igen tills jag plockar upp henne. Först ska vi vägas. Av med blöja, sladdar och all onödig vikt. Väl på vågen passar jag på att tvätta henne. Med en våt servett putsar vi ansiktet, mellan dubbelhakorna, under armarna och i varenda litet veck. Sen är det på med ny blöja, i storlek supermini och sen får hon äntligen komma i min famn. Vi tränar lite amning. Hon blir bättre och bättre men som sagt, alla reflexer funkar inte riktigt än så vi tar det långsamt. Det är mysigt och jag märker att hon vill. Det är viktigast. Vid halv nio är det dags att sondmatas. Jag pumpar mjölk som skulle få Arlas mjölkkor att bli avundsjuka och det är vad som serveras direkt genom sonden ner i magsäcken. Efter maten vilar vi. Charlie ligger och halvsover på mitt bröst. Vi pratar, sjunger och tittar på varandra. Eller ja, jag pratar och sjunger, Charlie tittar mest. Eller sover. Strax efter tio brukar jag lägga tillbaka henne i sängen igen och gå upp för frukost.
Idag åkte jag hem. Det är en märklig känsla att lämna bubblan. Bussarna rullar, folk köper påskris och livet pågår precis som vanligt där ute. På sjukhuset står tiden still. Det var hur som helst skönt att göra vanliga saker en stund. Åka tunnelbana, tvätta kläder och äta en glass i solen. Hämtade ut ett stort paket från Danmark. Jag menar gigantiskt. Större än en flyttkartong. Fullproppat med kläder till Charlie. Helt galet. Helt fantastiskt. Tack Micke och Louise, ni är underbara!
Min lilla tjej myser med pappa
skriven
Älskar att läsa bloggen.
Ni är fantastiska och hon är super fin eran lilla prinsessa.
Glad påsk fin du
Kram Linda Härdin