Jag har precis läst igenom bloggen. De senaste dagarna har jag varit nostalgisk, kollat på gamla bilder och filmer, läst min sjukhusjournal. Det är inte så länge sedan, men känns som ett annat liv och det är det väl också på ett sätt. Nu är Charlie min vardag. Vi är mitt i det riktiga livet.
Jag skrev att där bloggen slutar börjar livet. Sanning med modifikation, för nu skriver jag ju igen. Någonstans bland bajsblöjor och mjölkstockning finns ett behov att uttrycka mig, lufta hjärnan. Prestera. Vi får väl se vad det leder till.
/S